I hormonvärlden ses testosteron och kortisol ofta som ”frienemies” – medan testosteron är känt för sin roll i aggressivitet och konkurrens, är kortisol det hormon som ansvarar för kroppens stressreaktion. Hypotesen med dubbla hormoner hävdar att kortisol dämpar effekterna av testosteron på mänskligt beteende, särskilt när det gäller statussökande.
Vad är dubbelhormonhypotesen?
Dubbelhormonhypotesen (DHH) är en teori som föreslår att kortisol, ett hormon som är involverat i kroppens stressreaktion, dämpar effekterna av testosteron på mänskligt beteende och psykologi relaterat till statussökande. Testosteron är ett hormon som vanligtvis förknippas med aggression, dominans och konkurrens, och har kopplats till ett antal komplexa psykologiska beteenden, inklusive reproduktivt beteende och sexuell lust.
Enligt DHH spelar kortisol en roll för att modulera effekterna av testosteron på mänskligt beteende och psykologiska processer, särskilt när det gäller statussökning. DHH antyder att sambandet mellan testosteron och egenskaper som statussökande och intresse för korta sexuella relationer är starkare när kortisolnivåerna är låga. Detta beror på att kortisol tros hämma effekten av testosteron, vilket minskar dess effekter på beteendet. Men är det alltid så? I en nyligen genomförd studie (Rosenfield et al., 2022) försökte forskare se om hypotesen om dubbla hormon höll i sig när det kom till sexuell lust.
Teamet rekryterade en mångsidig grupp på 831 deltagare, inklusive både män och kvinnor, för att delta i studien. Efter att ha fyllt i ett frågeformulär om sin demografi och användning av preventivmedel, rapporterade deltagarna även sitt intresse för korta sexuella förhållanden och sin uppskattade nivå av sexuell lust. Salivprover samlades också in för att mäta testosteron- och kortisolnivåer.
Effekten av testosteron och kortisol på sexuell lust
När resultaten kom tillbaka verkade det som att hypotesen om dubbla hormon delvis var sann. Hos kvinnor var en interaktion mellan testosteron- och kortisolnivåer kopplad till sexuell lust. Denna effekt var dock svagare hos kvinnor som använde hormonella preventivmedel. Å andra sidan, medan ytterligare analys avslöjade att dessa hormoninteraktioner också förutspådde vissa aspekter av sexuell lust hos både män och kvinnor, var resultaten för män i motsatt riktning mot vad tidigare forskning hade funnit.
Så vad kan förklara dessa oväntade resultat? Författarna till studien spekulerar i att det kan bero på en positiv feedbackloop – när testosteronnivåerna stiger kan det leda till en ökad sexuell lust och beteende, vilket i sin tur leder till ett behov av kortisol för att mobilisera energidepåer. Men de erkänner också att kortisols mekanismer är komplexa och kontextberoende, vilket kan förklara de motstridiga fynden.
Resultaten av studien har flera intressanta implikationer.
Studien tyder på att effekterna av testosteron på sexuell lust kan modereras av kortisol på ett positivt sätt. Medan tidigare forskning typiskt sett har funnit att kortisol negativt modererar förhållandet mellan testosteron och beteende, visar resultaten av denna studie att kortisol kan ha en positiv modererande inverkan på förhållandet mellan testosteron och sexuell lust. Detta fynd bidrar till vår förståelse av den komplexa och kontextberoende karaktären hos kortisols mekanismer och understryker vikten av att beakta båda hormonernas roll i regleringen av mänskligt beteende.
Studien belyser behovet av att överväga den potentiella inverkan av användning av hormonella preventivmedel på hormon-beteenderelationer. Resultaten av studien visade att sambandet mellan testosteron och kortisol, och deras effekter på sexlusten, var svagare hos kvinnor som använde hormonella preventivmedel. Detta fynd tyder på att användningen av hormonella preventivmedel kan ha potential att förändra förhållandet mellan hormoner och beteende, och understryker behovet av att överväga denna faktor i forskning om hormon-beteendesamband.
Studien ger insikt i hormonernas roll i regleringen av sexuell lust hos män och kvinnor. Resultaten av studien visade att en interaktion mellan testosteron- och kortisolnivåer förutspådde sexuell lust hos kvinnor, och att dessa hormoninteraktioner även förutspådde vissa aspekter av sexuell lust hos män. Detta fynd bidrar till vår förståelse av hormonernas roll i regleringen av sexuell lust hos män och kvinnor, och kan ha konsekvenser för utvecklingen av behandlingar för sexuell dysfunktion.
Studien tyder på att effekterna av hormoner på beteendet kan vara olika hos män och kvinnor. Resultaten av studien visade att sambandet mellan testosteron och kortisol, och deras effekter på sexuell lust, fanns hos kvinnor men saknades hos män. Detta fynd understryker vikten av att överväga könsskillnader i forskning om hormon-beteenderelationer, och antyder att effekterna av hormoner på beteendet kan variera mellan män och kvinnor.
Sammantaget har resultaten av denna studie potential att öka vår förståelse av de komplexa sambanden mellan hormoner och mänskligt beteende, och att öka förståelsen om hur utvecklingen av behandlingar för tillstånd relaterade till hormonobalanser kan göras mer effektiva. Ytterligare forskning behövs för att till fullo förstå konsekvenserna av dessa resultat och för att utforska deras bredare tillämpningar.
Även om studien ger visst stöd för hypotesen om dubbla hormon, belyser den också komplexiteten i sambanden mellan dessa hormoner och mänskligt beteende. Ytterligare forskning behövs för att fullt ut förstå dessa samband, särskilt i olika sammanhang. Tills dess förblir den sanna naturen av testosteron-kortisolförhållandet något av ett mysterium.
Referenser
