Att befinna sig i sin kärlekspartners närvaro minskade unga mäns tendens att ta risker, jämfört med när de var ensamma eller vara i närvaro av en attraktiv främling.
Risktagande är ett vanligt kännetecken för tonåren, där unga människor ofta visar en benägenhet för riskbeteenden jämfört med sina yngre och äldre kamrater (Institute of Medicine och National Research Council, 2011). En faktor som konsekvent har kopplats till ungdomars risktagande är förekomsten av jämnåriga, med studier som visar att unga människor är mer benägna att agera riskfyllt när de är tillsammans med sina jämnåriga vänner (Steinberg, 2008). Unga förare är till exempel mer benägna att fortköra och köra hänsynslöst när de åker tillsammans med sina kamrater (Ouimet et al., 2010). Detta risktagande beteende har också observerats i laboratoriet, där ungdomar tar fler risker i närvaro av jämnåriga av samma kön jämfört med när de är ensamma (Albert et al., 2013). Denna kamratpåverkan på risktagande kan vara särskilt tydlig hos unga män jämfört med kvinnor (Gardner & Steinberg, 2005).
Medan mycket forskning har fokuserat på samkönades inflytande på ungdomars risktagande, har färre studier undersökt effekten av kamrater av motsatt kön och romantiska partners. Detta är en betydande lucka i vår kunskap om riskbeteende, med tanke på den ökande betydelsen av romantiska relationer under tonåren och unga vuxna. Viss forskning har föreslagit att män i romantiska relationer kan vara mindre benägna att ta risker när de är i närvaro av en attraktiv kvinnlig främling (Baker & Maner, 2008). Det är dock oklart om denna effekt beror på närvaron av en romantisk partner eller om män som tar färre risker helt enkelt är mer benägna att vara i stabila relationer.
En nyligen genomförd studie (Silva et al., 2020) försökte belysa förhållandet mellan romantiska partners och risktagande hos unga män. I studien ingick 134 män, i åldrarna 18-24, som var i relationer med kvinnor. Dessa män delades slumpmässigt in i olika experimentella grupper där de testades antingen ensamma, i närvaro av sin romantiska partner, eller i närvaro av en attraktiv kvinnlig främling. Resultaten visade att närvaron av en romantisk partner signifikant minskade tendensen för dessa unga män att ta risker. Detta tyder på att närvaron av en romantisk partner kan spela en unik roll för att forma risktagande beteende hos unga män.
Romantiska relationer kan kanske fungera som en skyddande faktor mot risktagande hos unga män. Resultaten av studien tyder på att närvaron av en romantisk partner är associerad med ett minskat risktagande beteende bland unga män. Detta kan potentiellt bero på partnerns inflytande på beslutsfattande, eller på att män som är i stabila relationer kan vara mindre benägna att ta risker i allmänhet. Ytterligare forskning behövs för att reda ut dessa potentiella förklaringar. Resultaten tyder dock på att romantiska relationer kan fungera som en skyddande faktor mot risktagande hos unga män och potentiellt kan inkorporeras i riskreducerande samhällsinsatser.
Kamrater av motsatt kön och romantiska partners kan ha ett unikt inflytande på risktagande hos unga. Medan tidigare forskning främst har fokuserat på samkönades inflytande på ungdomars risktagande, tyder denna studie på att kamrater av motsatt kön och romantiska partners också kan spela en betydande roll. Detta understryker vikten av att överväga inflytandet av alla typer av sociala relationer på risktagande beteende hos unga.
Risktagande beteenden kan också vara kontextberoende. Studien fann att närvaron av en romantisk partner var associerad med en minskning av risktagande beteende bland unga män. Detta tyder på att risktagande beteenden kan vara kontextberoende, där det sociala sammanhanget potentiellt kan påverka sannolikheten att delta i riskbeteenden. Detta har viktiga implikationer för att förstå och ta itu med risktagande beteenden hos unga, eftersom interventioner kan behöva ta hänsyn till det specifika sociala sammanhang där risktagande förekommer.
Interventioner inriktade på risktagande hos unga män kan behöva överväga rollen av romantiska relationer. Resultaten av studien tyder på att romantiska relationer kan ha en specifik inverkan på risktagande hos unga män. Detta väcker möjligheten att interventioner som syftar till att minska risktagandet i denna befolkning kan behöva överväga rollen av romantiska relationer. Till exempel kan interventioner potentiellt rikta in sig på risktagande beteenden i samband med romantiska relationer, eller kan försöka främja sunda relationsbeteenden som ett sätt att minska risktagandet.
Inverkan av romantiska relationer på risktagande kan variera beroende på kön. Studien fokuserade specifikt på unga män i romantiska relationer, och fann att närvaron av en romantisk partner var associerad med en minskning av risktagande beteende. Det är möjligt att inverkan av romantiska relationer på risktagande kan skilja sig åt för unga kvinnor. Ytterligare forskning behövs för att utforska denna möjlighet och för att förstå de unika influenserna av romantiska relationer på risktagande hos unga människor av olika kön.
Även om dessa fynd verkligen är spännande, behövs mer forskning för att till fullo förstå det komplexa samspelet mellan socialt sammanhang, relationsstatus och risktagande hos unga människor. Dessa resultat tyder dock på att interventioner som syftar till att minska ungdomars risktagande bör beakta inflytandet från kamrater av motsatt kön och romantiska partners. Genom att ta hänsyn till de unika effekterna av dessa relationer kan det vara möjligt att mer effektivt rikta in sig på risktagande beteenden och främja hälsosamt beslutsfattande bland ungdomar.
Referenser
Institute of Medicine & National Research Council. (2011). The science of adolescent risk-taking: Workshop summary. National Academies Press.
Steinberg, L. (2008). A social neuroscience perspective on adolescent risk-taking. Developmental Review, 28, 78–106.
Ouimet, M. C., Simons-Morton, B. G., Zador, P. L., Lerner, N. D., Freedman, M., Duncan, G. D., & Wang, J. (2010). Using the U.S. National Household Travel Survey to estimate the impact of passenger characteristics on young drivers’ relative risk of fatal crash involvement. Accident Analysis and Prevention, 42, 689–694.
Albert, D., Chein, J., & Steinberg, L. (2013). Peer influences on adolescent decision-making. Current Directions in Psychological Science, 22, 80–86.
Gardner, M., & Steinberg, L. (2005). Peer influence on risk taking, risk preference, and risky decision making in adolescence and adulthood: An experimental study. Developmental Psychology, 41, 625–635.
Baker, M. J., & Maner, J. K. (2008). Risk-taking as a situationally sensitive male mating strategy. Evolution and Human Behavior, 29, 391–395.
