När de står inför osäkerhet blir kvinnor mer attraherade av män med mer maskulina ansiktsdrag och män blir mer attraherade av kvinnor med feminina ansiktsdrag.
Bodyguard-hypotesen (Bleske-Rechek & Buss, 2001; Wilson & Mesnick, 1997) är en teori som föreslår att mer formidabla män med starkare fysiska förmågor kan ge bättre skydd och mer resurser till sina partners deras avkommor, vilket gör dem mer åtråvärda som romantiska partners. Teorin föreslår att kvinnor kan ha utvecklat en preferens för män som har starka fysiska egenskaper som ett sätt att säkerställa deras avkommas överlevnad och välbefinnande.
Vad är The Bodyguard hypothesis (Bodyguard-hypotesen)?
Tanken bakom hypotesen är att kvinnor under hela mänsklighetens evolution har varit tvungna att brottas med hotet om våld och utsatthet. Samtidigt är män med överlägsen styrka bättre rustade att försvara sin partner och sina barn från dessa hot, vilket ökar chanserna att överleva för både kvinnan och hennes barn. Som ett resultat kan kvinnor ha utvecklat en preferens för män som har starka fysiska egenskaper, såsom en muskulös byggnad, ett symmetriskt ansikte och en djup röst. Dessa egenskaper är ofta förknippade med god hälsa och höga nivåer av testosteron, vilket anses vara indikatorer på en mans förmåga att ge skydd.
Dessutom kan dessa fysiska egenskaper också förknippas med social status och ekonomiska resurser som också kan bidra till ett bättre skydd och överlevnad för avkomman.
Bodyguard-hypotesen kan manifesteras i mänskligt beteende på olika sätt. Till exempel kan män som besitter en bättre förmåga att skydda sin partner framstå som mer attraktiva för kvinnor som letar efter en partner i en otrygg miljö.
Hur påverkar otrygghet partnerval?
En ny studie (van Horen & Millet, 2022) publicerad i European Journal of Social Psychology undersökte hur osäkerhet påverkar människors preferenser för romantiska partners. Studien, som bestod av tre separata experiment, fann att när vi står inför osäkerhet blir kvinnor mer attraherade av män med tuffare ansiktsdrag, medans män känner sig mer attraherade av kvinnor med vänare ansiktsdrag.
Osäkerhet är en grundläggande aspekt av mänskligt liv och kan komma i många former, såsom pandemier, finansiella kriser och politiska revolutioner. Forskare skiljer mellan två typer av osäkerhet: aleatorisk osäkerhet, som är osäkerhet på grund av slumpmässiga och oförutsägbara livshändelser, och epistemisk osäkerhet, som uppkommer genom en brist på den erfarenhet eller kunskap som krävs för att navigera ett problem. När människor ställs inför händelser som involverar båda typerna av osäkerhet tenderar människor att känna sig särskilt utsatta och osäkra.
Tidigare forskning har visat att när människor ställs inför osäkerhet upplever vi ofta ett ökat behov av ordning och reda. Vi antar mer extrema övertygelser och ökar vår tro på olika konspirationsteorier. Vi kan också bli mer benägna att fatta beslut baserade på känslor och öka vårt stöd till olika religiösa eller sekulära samhällssystem. Vi blir också mer benägna att sätta upp och försvara både fysiska och konceptuella gränser när vi känner oss otrygga. All detta för att försöka hantera osäkerheten och uppnå en känsla av förutsägbarhet.
När kvinnor känner sig otrygga föredrar de män med mer maskulina ansiktsdrag
Den aktuella studiens författare ville veta om människors preferenser för egenskaper hos romantiska partners också förändras när de står inför osäkerhet. För att svara på denna fråga genomförde forskarna tre experiment. Det första experimentet inkluderade 173 heterosexuella deltagare som rekryterades genom Mturk. De instruerades att tänka på eller skriva om en situation där de kände sig osäkra eller säkra (beroende på experimenttillståndet). Efter detta exponerades de för bilder på ansikten (antingen manliga eller kvinnliga) som manipulerats för att ha antingen väna eller tuffa ansiktsdrag och ombads att betygsätta dessa ansikten efter hur attraktiva de upplevdes av deltagarna.
Det andra experimentet omfattade 174 heterosexuella studenter och följde en liknande procedur som det första experimentet, men istället för att betygsätta ansiktens attraktivitet, ombads deltagarna att ange i vilken utsträckning de kände sig dragna till en omtänksam partner kontra en mer fysisk formidabel partner.
Det tredje experimentet inkluderade 141 heterosexuella studenter som först ombads att föreställa sig en viss typ av kvinna eller man som partner. Den ena gruppen ombads föreställa sig en omtänksam partner och den andra att föreställa sig en stark partner. De presenterades sedan för samma uppsättning ansikten från det första experimentet och ombads att betygsätta deras attraktionskraft.
När män känner sig otrygga föredrar de kvinnor med mer feminina ansiktsdrag
Resultaten av Studie 3 visade att män bedömde väna ansiktsdrag som mer attraktiva när de ombads föreställa sig en omtänksam partner. Tuffa ansiktsdrag bedömdes som lite mer attraktiva när deltagarna ombads tänka på en stark partner.
Resultaten av alla tre experimenten visade att kvinnor ansåg att tuffa och mer maskulina ansikten var mer attraktiva när de stod inför osäkerhet, medan män ansåg att väna och feminina ansikten var mer attraktiva. Därtill, när deltagarna fantiserade om att vara i osäkra situationer ökade männens preferenser för en omtänksam, kvinnlig partner samtidigt som kvinnornas preferenser för en stark, manlig partner ökade. Dessa effekter observerades inte när deltagarna föreställde sig säkra och trygga situationer.
Studiens författare teoretiserar att när människor står inför osäkerhet har vi en ökad önskan efter en könsstereotyp partnertyper (omhändertagande kontra stark), vilket leder till att vi blir mer attraherade av särskilda ansiktsdrag som dessa stereotypa egenskaper härleds från.
Självklart har stiduen vissa svagheter. Forskarna noterade att deras urval av deltagare huvudsakligen var från Mturk och Universitet och att resultaten från ett mer representativt urval av den allmänna befolkningen kanske inte skulle vara desamma som presenterades i den aktuella studien. Dessutom bedömdes attraktionskraften baserat på bilder av ansikten, och verkliga attraktionsbedömningar tar sannolikt hänsyn till många ytterligare egenskaper hos en potentiell partner.
Resultaten av denna studie ger värdefulla insikter om hur osäkerhet påverkar människors preferenser för romantiska partners, och hur människor försöker uppnå en känsla av förutsägbarhet genom de val vi gör i våra romantiska liv. Det är dock viktigt att överväga studiens begränsningar, särskilt den begränsade urvalspopulationen. Ytterligare forskning bör utföras för att bekräfta resultaten och utforska ämnet mer på djupet.
Det är också viktigt att notera att Bodyguard-hypotesen inte är den enda faktorn som påverkar valet av partner, och andra faktorer som personlighet, intelligens och social status också spelar avgörande roller i mänsklig attraktion.
Sammanfattningsvis är Bodyguard-hypotesen en övertygande teori som tyder på att mäns fysiska egenskaper delvis kan ha utvecklats som ett sätt att ge skydd och resurser till sina partners och avkommor och på så vis bli mer åtråvärda som romantiska partners. Även om teorin har stöttas av resultaten från studien ovan är det viktigt att överväga den multidimensionella karaktären hos mänsklig attraktion och de många faktorer som påverkar hur vi väljer en romantisk partner.
Referenser
Bleske-Rechek, A. L., & Buss, D. M. (2001). Opposite-sex friendship: Sex differences and similarities in initiation, selection, and dissolution. Personality and Social Psychology Bulletin, 27(10), 1310-1323.
van Horen, F., & Millet, K. (2022). Unpredictable love? How uncertainty influences partner preferences. European Journal of Social Psychology, 52(5-6), 810-818.
Wilson, M., & Mesnick, S. L. (1997). An empirical test of the bodyguard hypothesis. In Feminism and evolutionary biology (pp. 505-511). Springer, Boston, MA
