Vad är anorexia nervosa?

Anorexia nervosa är en allvarlig och potentiellt livshotande ätstörning som kännetecknas av självsvält, överdriven viktminskning och en förvrängd självbild. Individer med anorexia nervosa har en intensiv rädsla för att gå upp i vikt.

Anorexi checklista symptom	DSM5*	ICD-10
Symptom	3 av:*	5 av:
Begränsning av energiintaget som leder till vikt som är mindre än normalt eller förväntat i samband med: ålder, kön, utvecklingsbana och fysisk hälsa.	✓	✓
Intensiv rädsla för att gå upp i vikt, påträngande rädsla för fetma eller ihållande beteende som stör viktökningen.	✓	✓
Förvrängd uppfattning om ens kroppsvikt eller form (t.ex. en självuppfattning om att vara för tjock).	✓	✓
Kroppsvikt eller form har ett otillbörligt inflytande på självkänslan.	✓
Ihållande brist på sjukdomsinsikt och allvaret med låg kroppsvikt.	✓
Endokrina störningar som leder till amenorré hos kvinnor och förlust av sexuellt intresse eller potens hos män		✓
Inget ihållande fokus på att äta, och inga återkommande episoder av hetsätning		✓
*Symtom 1 och 2 måste vara närvarande och minst ett annat symptom.

För att göra det lättare att förstå och identifiera symptomen av anorexi och hur de kan ta sig uttryck i beteende och tankar är här historien om Hanna som kämpar med några typiska svårigheter som utmärker anorexia nervosa:

Hannas historia, en ung kvinna med anorexi

Hanna var en godhjärtad, ambitiös ung kvinna med en lovande karriär inom modedesign och en kärleksfull familj. Hon var känd för tre saker; att vara perfektionist, sin chica stilkänsla och sin förmåga att förvandla vilken outfit som helst till ett konstverk. Men, Hannas liv styrdes av siffror. Siffran på vågen, antalet kalorier i varje måltid, antalet dagar till nästa vägning. Hon hade anorexia nervosa, och det påverkade alla hennes tankar och handlingar.

Allt började med en enkel diet. Hanna ville gå ner några kilo innan sommaren for att se perfekt ut i en baddräkt hon själv designat, men, utan att märka det, började hon snart tappa kontrollen över sin diet. Hon blev allt mer besatt av sin vikt, och innan hon visste ordet av hoppade hon över måltider och tillät sig bara ett visst antal kalorier per dag.

Till en början kände hon sig stolt över sig själv. Hon gick ner i vikt och folk omkring henne märkte det. Hon fick komplimanger och leenden från sina vänner som kommenterade på hur vältränad hon såg ut. Men snart nog började viktminskningen ta hårt på Hannas kropp. Hon var trött hela tiden, håret på huvudet blev tunt, långa hårfjun började dyka upp på hennes kinder och mage, och huden var torr och blek. Dessutom hade hon slutat få sin mens. Hon var alltid kall, och ibland kunde Hanna inte fokusera på något annat än hur frusen hon kände sig. Men besattheten av att bli smalare var starkare än den fysiska smärtan.

Hannas anorexi påverkade henne inte bara fysiskt utan även känslomässigt och mentalt. Hon kände en stark skuld varje gång hon åt, och hennes självkänsla var obefintlig. Hennes förvrängda självbild förtärde varje tanke, och hon var övertygad om att ju smalare hon var, desto gladare skulle hon bli.

Hennes relationer började också lida. Hon isolerade sig från sina vänner och familj och vägrade lyssna på deras oro. Hon var övertygad om att de försökte sabotera hennes viktminskningsmål. Hanna började isolera sig själv för att slippa känna sig dömd av sin omgivning. Hennes betyg började sjunka och hon förlorade sitt deltidsjobb i klädbutiken. Hon höll på att förlora allt, men hon kunde inte sluta svälta sig själv.

Hanna nådde botten när hon fick läggas in på sjukhus för svår undernäring. Det var där hon insåg att hon behövde hjälp för att övervinna sin sjukdom. Hon började gå i terapi och gick med i en stödgrupp för personer med ätstörningar. Hon lärde sig att skapa en hälsosam relation med mat och sin kropp.

Det var en lång väg till återhämtning och det var många motgångar. Men med hjälp av sin terapi- och stödgrupp kunde Hanna övervinna sin anorexi. Hon gick upp i vikt och håret växte tillbaka. Hon återupplivade relationerna med sina vänner och familj och började fokusera på sin framtid. Hon blev antagen till textildesignutbildningen och lyckades till och med få tillbaka sitt deltidsjobb.

Hannas resa var inte lätt, och den hade sin beskärda del av upp- och nedgångar. Hon kämpade med återfall och hade stunder då hon kände för att ge upp, men hon kämpade på. Med hjälp av sin terapeut och stödgrupp lärde hon sig hanteringsmekanismer som hjälpte henne genom de tuffa tiderna.

Hanna lärde sig också vikten av egenvård och självacceptans. Hon lärde sig att hennes värde inte definierades av en siffra på vågen, och att lycka inte kunde hittas genom begränsning och besatthet. Hon började fokusera på sin mentala och känslomässiga hälsa och började följa med sin bästa vän till yoga-klasser.

Med tiden lärde sig Hanna att vara snäll mot sig själv och lita på sitt eget omdömme igen. Hon lärde sig att återhämtning inte är ett mål, utan en kontinuerlig process, en ständig strävan att ta hand om sig själv. Hon hade kommit långt från där hon började.

Med tid och ansträngning kunde Hanna övervinna sin anorexi och återta sitt liv. Hon kunde återknyta kontakten med sina vänner och familj och till och skapa sig en karriär inom modedesign med förnyad energi och en positiv syn på livet. Hon designade en ny sommar-kollektion, den här gången var hennes vision att skapa en kollektion av kläder för kvinnor i alla former och storlekar, för att fira kroppsmångfald och självkärlek.

Analys av Hannas ätstörning: symptom

Även om varje livshistoria som involverar anorexia är unik upplevde Hanna en lång rad svårigheter som är typiska för någon med anorexia nervosa (APA, 2022). Anorexia nervosa en allvarlig och potentiellt livshotande ätstörning som kännetecknas av självsvält och överdriven viktminskning. Individer med anorexia nervosa har en förvanskad självbild som ofta gör att de uppfattar sig själva som överviktiga, trots att de är farligt underviktiga. Precis som hälften av alla individer med anorexia nervosa minskar Hanna sin vikt genom att begränsa sitt intag av mat, ett mönster som på engelska kallas för restricting-type anorexia nervosa. Individer med denna typ av anorexia tenderar att först utesluta godis och snacks för att sedan, i allt högre grad, eliminera andra livsmedel. Så småningom visar människor med denna typ av anorexia nervosa nästan ingen variation i kosten.

En besatthet av mat och att räkna kalorier

En av de viktigaste svårigheterna som Hanna upplevde var en besatthet mat och vikt. Detta är ett vanligt symptom på anorexia nervosa. Individer med sjukdomen ofta blir fixerade vid tanken på att gå ner i vikt och kan spendera all sin vakna tid till restriktiva ätbeteenden som att hoppa över måltider, bara äta vissa livsmedel, läsa om mat, eller räkna kalorier (Herzig, 2004). Individer med anorexia rapporterar till och med återkommande drömmar om mat och måltider (Knudson, 2006). Hannas ständiga räknande av kalorier, restriktiva matvanor och undvikande av vissa livsmedel är tydliga exempel på detta symptom.

Fysiska symptom av anorexia

En annan typisk svårighet som Hanna upplevde var fysiska symtom till följd av hennes restriktiva matvanor som inleddes med en enkel diet (Stice & Presnell, 2010). Individer med anorexia nervosa lider ofta av allvarlig undernäring, vilket kan leda till en lång rad fysiska hälsoproblem som trötthet, yrsel, håravfall och låg kroppstemperatur (Faje et al., 2014; Suokas et al., 2014). Den låga kroppstemperaturen leder till att kroppen börjar producera mer hår på vissa ställen på kroppen som ett sätt att bibehålla värdefull kroppsvärme – ett symptom som Hanna också upplevde. Hon förlorade även sin mens – något som kallas för amenorré och är ett vanligt tillstånd bland individer med anorexia.

Psykiska symptom av anorexia

Hanna brottades också med känslomässiga och psykiska svårigheter. Anorexia nervosa förknippas ofta med låg självkänsla, känslor av värdelöshet och en förvrängd självbild (Boone et al., 2014; Siep et al., 2011). Hannas förvrängda självbild, hennes låga självkänsla och hennes känslor av att vara värdelös är också typiska symptom för någon med anorexia nervosa. Hanna beskrivs också vara en ”perfektionist” vilket är något som personer med anorexia nervosa tenderar att vara – det är en egenskap som vanligtvis föregår sjukdomens uppkomst (Boone et al., 2014).

Sociala symptom av anorexia

Hannas relationer började också bli lidande, vilket är en annan vanlig svårighet för individer med anorexia nervosa. Personer med denna störning isolerar sig ofta från vänner och familj och kan vägra att lyssna på oro för deras hälsa och välbefinnande. Den isolering och vägran att ta emot hjälp och stöd från andra Hanna visade i berättelsen är också ett symptom på anorexia nervosa (Woerwag-Mehta et al., 2018). Hennes yrkesval inom mode-branschen är också en faktor som visat sig ha koppling till anorexia. Forskning visar att individer som verkar inom yrken som fokuserar på en smal kropsform (så som dans och mode) löper större risk att utveckla anorexia (Francisco, 2018).

Social isolering och återfall

Ätandet sänkte Hannas förmåga att ha ett fungerade liv. Personer med anorexia nervosa har ofta svårt att fungera i vardagen till följd av att de är upptagna av vikt och mat, vilket kan leda till att personer med diagnosen helt ger upp sitt sociala liv och börjar isolera sig (Woerwag-Mehta et al., 2018). Hanna kunde inte fokusera på något annat än mat och vikt, och hennes jobb, utbildning och relationer påverkades negativt av detta. Det är ett typiskt kännetecken för någon med anorexia nervosa. Slutligen berättar Hannas historia att hon långsamt blev bättre men kämpade med återfall på vägen, något som är väldigt vanligt. Andelen av individer med anorexia som upplever återfall efter behandling varierar mellan 30-72 % under en period av 2-26 månader (Frostad et al., 2022).

Sammanfattningsvis är svårigheterna som Hanna upplevde i berättelsen typiska för någon med anorexia nervosa. Anorexia nervosa är en allvarlig och potentiellt livshotande sjukdom som kan leda till en lång rad fysiska, känslomässiga och psykologiska svårigheter. Det är viktigt att söka professionell hjälp, om du eller någon du känner kämpar med en ätstörning.

Vad är skillnaden mellan Bullemi och Anorexia?

Anorexia nervosa och bulimia nervosa är två av de vanligaste ätstörningarna, men de har flera viktiga skillnader när det gäller deras symtom, orsaker och långtidseffekter.

Olika mönster av problematiskt matintag

Anorexia nervosa kännetecknas av självsvält, överdriven viktminskning och en förvrängd självbild. Individer med anorexia nervosa har ofta en intensiv rädsla för att gå upp i vikt, och de kan begränsa sitt matintag, ägna sig åt överdriven träning och använda andra metoder för att gå ner i vikt. Bulimia nervosa, å andra sidan, kännetecknas av hetsätning följt av kompenserande beteenden som uppstötning, överdriven träning eller fasta. Individer med bulimia nervosa kan ha en normal eller över normal vikt och kan därför vara svårare att identifiera.

Olika fysiska effekter

Anorexia nervosa kan ha allvarliga fysiska effekter på kroppen på grund av undernäring, inklusive hjärtproblem, osteoporos och andra medicinska komplikationer (Sachs et al., 2016). Bulimia nervosa kan också ha negativa fysiska effekter, såsom karies, sura uppstötningar och elektrolytobalanser från kräkningar (Mehler, 2003), men dessa tenderar att vara mindre allvarliga än de från anorexi.

Olika psykologiska och känslomässiga symtom

Individer med anorexia nervosa har ofta intensiva känslor av självtvivel, ångest och depression, och de kan ha svårt att lita på andra. Individer med bulimia nervosa kan också uppleva ångest, depression och låg självkänsla, men de kan också ha en större känsla av kontroll över sina ätbeteenden och kan ha mindre känsla av skam över sitt tillstånd (Blythin et al., 2020). Individer med bulimia nervosa tenderar också att ha ett större fokus på att tillfredsställa andra människor och tänker ofta på hur deras utseende uppfattas av andra människor. De tenderar att vilja vara attraktiva för andra och ha intima relationer (Zerbe, 2017, 2010, 2008). Individer med bulimi tenderar också att vara mer sexuellt aktiva än personer med anorexia nervosa (Gonidakis et al., 2015).

Olika ålders- och könsanlag

Anorexia nervosa tenderar att vara vanligare hos kvinnor och ungdomar och unga vuxna, medan bulimia nervosa tenderar att vara vanligare hos kvinnor i alla åldrar (Goldstein & Gvion, 2019).

Olika återhämtnings- och skovfrekvenser

Återhämtning från anorexia nervosa kan vara en lång och svår process och individer med anorexia nervosa löper hög risk att få skov. Å andra sidan tenderar återhämtningen från bulimia nervosa att ske snabbare, med många individer som rapporterar färre skov (Eddy et al., 2017).

Sammanfattningsvis är Anorexia nervosa och bulimia nervosa både allvarliga och potentiellt livshotande ätstörningar, men de har flera viktiga skillnader när det gäller deras symtom, orsaker och långtidseffekter. Att förstå dessa skillnader är viktigt för att ge lämplig behandling och stöd till individer som lider av dessa störningar. Det är viktigt att notera att dessa inte utesluter varandra, många människor kan uppvisa en blandning av symtom eller beteenden som kombinerar aspekter av både anorexi och bulimi och bör alltid utvärderas av en professionell. Det är viktigt för individer att söka professionell hjälp och behandling för ätstörningar, eftersom tidiga insatser avsevärt kan förbättra chanserna till återhämtning.

Vad orsakar anorexia?

Anorexia nervosa är en komplex och allvarlig ätstörning som kan ha en lång rad olika orsaker, inklusive både genetiska och miljömässiga faktorer. Ursprunget till anorexia nervosa är inte helt kartlagt, men forskning tyder på att en kombination av dessa faktorer kan bidra till utvecklingen av sjukdomen.

Genetiska orsaker till anorexia

En av de viktigaste teorierna om ursprunget till anorexia nervosa är att det är en genetisk rotad sjukdom. Studier har visat att personer med anorexia nervosa är mer benägna att ha nära släktingar som också har sjukdomen. Detta tyder på att det kan finnas en genetisk komponent i utvecklingen av anorexia nervosa och forskare har kartlagt gener som potentiellt är kopplade till anorexi (Rikani et al., 2013; Rask-Andersen et al., 2010). Tvillingstudier har visat att anorexia har en ärftlighet på 28–58 % (Thornton et al., 2010).

Miljöfaktorer som bidrar till anorexi

Andra möjliga orsaker till anorexia nervosa inkluderar miljöfaktorer som kulturella och samhälleliga normer. Den kulturella betoningen på smalhet och ett samhälle som idoliserar och glamoriserar extrem smalhet kan bidra till utvecklingen av anorexia nervosa. Trycket att anpassa sig till samhälleliga normer för skönhet och det ständiga bombardementet av bilder av den ”perfekta” kroppen kan leda till att vissa individer, särskilt unga människor, utvecklar en förvrängd kroppsbild och en upptagenhet med vikt och kroppsform (Herpertz-Dahlmann et al., 2013). Forskning har visat att individer som blivit mobbade löper högre risk att utveckla ätstörningar som anorexia nervosa (Lie et al., 2021).

Stress och trauma

Stressfulla livshändelser, såsom förlust av en älskad eller en traumatisk upplevelse, kan också bidra till utvecklingen av anorexia nervosa (Wilson et al., 2003). Vissa individer kan använda problematiska ätbeteenden som ett sätt att hantera svåra känslor och känslor.

Sammanfattningsvis är ursprunget och orsakerna till anorexia nervosa komplexa och multifaktoriella. Det är troligt att en kombination av genetiska, miljömässiga och psykologiska faktorer bidrar till utvecklingen av sjukdomen. Genetik kan spela en roll för att göra en individ mer mottaglig för att utveckla anorexia nervosa, men miljöfaktorer som samhälleliga påtryckningar, kulturella skönhetsideal och traumatiska upplevelser kan också bidra till utvecklingen av sjukdomen. Det är viktigt att komma ihåg att anorexia nervosa är en allvarlig och potentiellt livshotande sjukdom och bör behandlas av en sjukvårdspersonal.

Hur behandlar man anorexia?

Anorexia nervosa är en allvarlig och potentiellt livshotande sjukdom, men den går att övervinna. Enligt forskning utförd av Massachusetts General Hospital (MGH) återhämtar sig en betydande andel kvinnor med anorexia nervosa eller bulimia nervosa från sin ätstörning. Studien fann att ungefär två tredjedelar av deltagarna med antingen anorexia nervosa eller bulimia nervosa återhämtade sig med tiden. Återhämtningen från bulimia nervosa tenderade att ske snabbare än anorexia, men en tredjedel av deltagarna med anorexia nervosa hade återhämtat sig i genomsnitt nio år efter att de gick in i studien, och nästan 63 procent av dem återhämtade sig i genomsnitt 22 år senare (Eddy et al., 2017).

Anorexia kan behandlas med en mängd olika evidensbaserade behandlingsmetoder. Fyra framgångsrika behandlingsmetoder för anorexi inkluderar kognitiv beteendeterapi, familjebaserad terapi, farmakologisk behandling och slutenvård.

Kognitiv beteendeterapi

Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en form av samtalsterapi som fokuserar på att förändra negativa tanke- och beteendemönster. KBT för anorexia nervosa inkluderar ofta tekniker som mindfulness, exponeringsterapi och utmanande av negativa tankar och föreställningar relaterade till kroppsuppfattning och mat. Denna terapiform kan hjälpa individer med anorexi att förstå de övertygelser och tankar som driver deras beteende och lära sig alternativa sätt att hantera svåra känslor. När det gäller symtom på anorexi syftar KBT till att ta itu med de förvrängda tankar och övertygelser som individer med anorexi ofta har om sig själva och sin kropp och ersätta dem med mer realistiska och hälsosamma tankar (Murphy et al., 2010).

Familjebaserad terapi

Familjebaserad terapi är en terapiform som fokuserar på familjens dynamik och familjens roll i behandlingsprocessen. I familjebaserad terapi tar föräldrarna eller vårdgivarna till individen med anorexi en central roll i behandlingsprocessen och hjälper individen att utveckla ett hälsosammare förhållande till mat och förbättra den allmänna hälsan. Detta tillvägagångssätt är särskilt användbart vid behandling av tonåringar och unga vuxna, eftersom det hjälper familjen att hjälpa den drabbade att identifiera bekymmer och komma på lösningar med hjälp av en terapeut för att ta itu med de negativa och problematiska tankar och beteenden som är karakteristiska för anorexia nervosa (Russell et al., 1987).

Farmakologisk behandling

Farmakologisk behandling för anorexia nervosa innefattar vanligtvis användning av antidepressiva medel, särskilt selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) som kan vara till hjälp vid behandling av symtom på ångest och depression som ofta åtföljer anorexi. Antidepressiva läkemedel har dock visar sig ha en begränsad eller blandad effekt på anorexia generellt (Claudino et al., 2006) Olanzapine har visat medmåttiga resultat när det kommer till att öka vikten hos anorektiska individer (Meftah et al., 2020).

Slutenvårdsbehandling

Slutenvårdsbehandling rekommenderas vanligtvis för personer med anorexia nervosa som upplever allvarlig undernäring eller andra medicinska komplikationer. Slutenvårdsbehandling kan innefatta sjukhusvistelse, intensiv terapi och noggrann övervakning av vitala tecken och fysisk hälsa. Denna typ av behandling är effektiv för att förebygga medicinska komplikationer, säkerställa att individen får i sig tillräckligt med näring och tillhandahålla intensiv terapi för att ta itu med de problematiska ätbeteenden som är avgörande för att komma till rätta med de allvarliga symtomen av anorexia nervosa.

Sammanfattningsvis finns det flera evidensbaserade behandlingsmetoder för anorexia nervosa, inklusive kognitiv beteendeterapi, familjebaserad terapi, farmakologisk behandling och slutenvård. Dessa behandlingar tar itu med de olika symtomen på anorexi, inklusive förvrängda tankar och föreställningar om sig själv och sin kropp, problematiska ätbeteenden och medicinska komplikationer. Med rätt kombination av behandlingar och med stöd av sjukvårdspersonal, kan individer med anorexia nervosa återhämta sig och återupprätta en hälsosam relation till mat och sin egen kropp.