Betablockerare är en klass av läkemedel som vanligtvis används för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och angina. De verkar genom att blockera effekterna av hormonet adrenalin, vilket kan orsaka en ökning av hjärtfrekvens och blodtryck. Betablockerare kan också användas för att behandla ångest och scenskräck.
Vad är betablockerare och vad kan de användas för?
Betablockerare har länge även föreslagits som behandling av ångest och aggression. Forskningsresultat om huruvida dessa applikationer av betablockare är effektiva har dock varit begränsad och motstridig. Vissa studier har föreslagit att betablockerare kan vara effektiva för att minska aggression och ångest, medan andra inte har hittat några signifikanta effekter. Det potentiella sambandet mellan betablockerare och psykiatriska och beteendemässiga resultat är fortfarande inte väl förstått. Det potentiella sambandet mellan betablockerare och psykiatriska och beteendemässiga utfall är, med andra ord, dåligt kartlagt. Därför syftade en nyligen genomförd studie i Sverige till att undersöka dessa potentiella samband och belysa effekterna av betablockerare på psykiatriska sjukhusvistelser, självmordsbeteende och våldsbrott.
Studien, publicerad i The Lancet Psychiatry, använde rikstäckande svenska register relaterade till sjukvård, dödlighet och brottslighet för att genomföra en befolkningsbaserad longitudinell kohortstudie. Studien inkluderade 1 400 766 individer i åldern 15 år eller äldre som hade löst ut betablockerare via recept. Dessa individer följdes sedan i 8 år mellan 2006 och 2013. Forskarna kopplade registerdata om expedierade betablockerarecept med huvudsakliga utfall, så som sjukhusvistelser för psykiatriska störningar (exkl. självskadebeteende eller självmordsförsök), självmordsbeteende (inklusive dödsfall till följd av självmord) och anklagelser om våldsbrott.
Studien tillämpade within-individual Cox proportional hazards regression för att jämföra behandlingsperioder med och utan läkemedel inom varje individ. Denna modell anpassar sig till alla stabila konfounders, såsom genetik och hälsohistoria. Studien justerade även för ålder som en tidsvarierande kovariat, och i ytterligare analyser justerade forskarna för angivna indikationer, svårighetsgrad av hjärtsjukdomar, psykiatrisk historia och brottshistoria, individuella betablockerare, betablockerares selektivitet och löslighet samt användning av andra mediciner.
Hur påverkar betablockerare mental hälsa och våldsamma tendenser?
Under studieperioden lades 6,9 % av individerna som använde betablockare in på sjukhus för en psykiatrisk störning, 0,7 % uppvisade självmordsbeteende och 0,7 % anklagades för våldsbrott. Studien fann heterogenitet i resultatriktningen. Inom-individuella analyser visade att perioder av behandling med betablockerare var associerat med minskad risk för psykiatriska sjukhusvistelser och anklagelser om våldsbrott, samtidigt som riskerna för suicidalt beteende ökade.
Efter stratifiering efter diagnos, drevs minskade samband mellan psykiatriska sjukhusinläggningar under behandling med betablockerare främst av lägre sjukhusinläggningsfrekvenser på grund av depressiva och psykotiska störningar. Minskade samband med våldsanklagelser kvarstod i de flesta känslighetsanalyser, medan samband med psykiatriska sjukhusinläggningar och självmordsbeteende var inkonsekventa.
Studien hade dock flera begränsningar, bland annat att den inom-individuella modellen inte tar hänsyn till konfounders som kan förändras under behandlingen, såvida de inte mäts och justeras för i modellen. Studien ger dock viktiga insikter om de potentiella sambanden mellan betablockerare och psykiatriska och beteendemässiga utfall.
I denna populationsomfattande studie fann forskarna inga konsekventa kopplingar mellan betablockerare och psykiatriska sjukdomar. Men betablockerare var förknippade med minskningar av våld. Studien tyder på att användningen av betablockerare för att hantera aggression och våld skulle kunna undersökas ytterligare.
För individer som ordineras betablockerare för olika hjärttillstånd ger studien en viss försäkran om att det inte finns något konsekvent samband mellan dessa mediciner och negativa psykiatriska utfall, såsom sjukhusvistelser för psykiatriska störningar eller anklagelser om våldsbrott. Denna information kan hjälpa till att lindra oro som vissa individer kan ha om att ta betablockerare, särskilt om de har en historia av psykiatriska störningar. Individer bör dock fortfarande diskutera eventuella farhågor de har om att ta betablockerare med sin vårdgivare, eftersom det kan finnas individuella skillnader som kan påverka deras respons på medicinen.
För individer som lider av aggression och våldsamt beteende kan studiens fynd att betablockerare är förknippade med en minskning av våldsbrott vara av stor betydelse. Denna information kan vara särskilt relevant för individer som har en historia av våldsamt beteende eller som löper risk att begå våldsbrott. Även om betablockerare för närvarande inte är godkända för behandling av aggression och våld, tyder dessa fynd på att ytterligare forskning kan vara motiverad för att utforska de potentiella fördelarna med betablockerare för dessa tillstånd.
Ur ett samhälleligt perspektiv kan studiens resultat få viktiga konsekvenser för offentlig politik och hälso- och sjukvård. Till exempel kan upptäckten att betablockerare är förknippade med minskad våldsbrottslighet vara av intresse för brottsbekämpande myndigheter och beslutsfattare som arbetar för att minska brottsfrekvensen.
Sammanfattningsvis belyser denna studie de potentiella effekterna av β-blockerare på psykiatriska och beteendemässiga utfall. Medan resultaten var inkonsekventa för vissa resultat, fann studien att β-blockerare var förknippade med minskningar av våldsbrott, vilket tyder på att de kan ha potentiella fördelar för att hantera aggression och våld. Som med alla läkemedel är det viktigt att väga de potentiella riskerna och fördelarna innan β-blockerare förskrivs för olika tillstånd. Framtida forskning behövs för att bättre förstå effekterna av β-blockerare på olika psykiatriska tillstånd och för att utvärdera deras effektivitet för att hantera ångest och aggression.
Referenser
